Polyuretansystem är komplexa reaktionssystem där den kontrollerade reaktionen mellan isocyanater och polyoler leder till bildandet av material med exakt utformade strukturer och egenskaper. Lämpligt val av råmaterial och reaktionstillsatser gör det möjligt att kontrollera reaktionsprocessen, polymerarkitekturen och de fysikalisk-kemiska egenskaperna hos de resulterande materialen. Dessa system möjliggör repeterbar produktion av skum, elastomerer och CASE-material med strikt kontrollerade parametrar.
Ur kemisk synvinkel är ett polyuretansystem en uppsättning kompatibla komponenter där reaktionen av isocyanater med polyoler leder till bildandet av en tvärbunden eller linjär polyuretanstruktur. Sammansättningen och proportionerna av de enskilda råmaterialen bestämmer reaktionens kinetik, graden av tvärbindning och morfologin hos det slutliga materialet.
Isocyanater som används i polyuretansystem innefattar både aromatiska, t.ex. TDI, MDI, som främjar större termisk och mekanisk hållfasthet hos materialen, såväl som alifatiska och cykloalifatiska, som påverkar elasticiteten och andra parametrar för de slutliga egenskaperna.
Kemiskt sett består polyuretansystem av minst två grundkomponenter: en isocyanatdel (komponent A) och en polyoldel (komponent B), vilka blandas i strikt definierade stökiometriska proportioner. Komponent A innehåller föreningar med aktiva isocyanatgrupper (–NCO), medan komponent B är en blandning av polyeter- eller polyesterpolyoler och tillsatser som reglerar reaktionen och strukturen hos den resulterande polymeren.
Det viktigaste steget är additionsreaktionen av nukleofila hydroxylgrupper
(–OH) av polyolen till isocyanatgrupperna, vilket leder till bildandet av uretanbindningar (–NH–CO–O–). Denna reaktion är exoterm och kan ske parallellt med andra processer, såsom reaktionen av isocyanater med vatten, vilket resulterar i frisättning av koldioxid och bildandet av cellstrukturen hos polyuretanskum.
Systemets polyolkomponent kan dessutom innehålla:
Valet av dessa komponenter möjliggör kontroll av densitet, hårdhet, elasticitet, kemisk resistens och termisk stabilitet hos den resulterande polyuretanen.
Beroende på den kemiska sammansättningen och funktionaliteten hos de använda råmaterialen kan polyuretansystem leda till bildandet av skummade material med öppna eller slutna celler eller fasta strukturer såsom elastomerer, beläggningar, lim och tätningsmedel klassificerade som CASE. Polyuretansystem är således ett universellt verktyg inom materialteknik, vilket möjliggör design av ett brett spektrum av material genom kontrollerad kemisk syntes.
Prenumerera för att få information om nya produkter på produktportalen och kommersiell information om PCC Capital Group
Sienkiewicza 4
56-120 Brzeg Dolny
Poland
Rafał Szewczyk
email: iod.rokita@pcc.eu